8 januari

Då var man hemma i Sverige och mitt utbytesår är nu officiellt över. Känns konstigt och tomt men är samtidigt så himla glad över allt jag fått uppleva i Nya Zeeland och alla otroliga människor jag fått lära känna.

Det är fruktansvärt kallt ute, det blir mörkt ofattbart tidigt och folk kör på fel sida av vagen. Samtidigt är det ju väldans mysigt och hemtrevligt och jag inser hur mycket jag faktiskt saknat Sverige. Sen så är det ju fantastiskt att träffa alla fina svenskar igen!

Kommer aldrig aldrig aldrig glömma min tid i Nya Zeeland och jag SKA tillbaka. På ett sätt eller ett annat så ska jag tillaka och jag ser redan fram emot den dagen. Det gäller dock att leva i nuet och jag ska göra mitt allra bästa för att 2012 ska bli om inte lika (då det i stort sett är omöjligt) så i alla fall nästan lika bra som 2011. Eller jag tror nog det kan bli lika bra, bara på ett annat sätt. It's all about the attitude.

Säger nu hejdå till denna blogg men kommer alltid ha kvar den som ett minne av det coolaste jag gjort i mitt liv.


// Hanna


3 januari

HERREGUD.

Det ar over. Kan bara inte forsta att det ar imorgon jag aker hem! Kanner mig inte ens ledsen for det har verkligen inte gatt upp for mig att jag lamnar Nya Zeeland om mindre an 14 timmar.

Vet inte vad jag ska saga for det finns sa mycket att jag inte kan fa fram nagot vettigt. Detta har bara varit det mest fantastiska jag nagonsin varit med om och att aka hit var det basta beslutet jag gjort i mitt liv. Kan inte sluta le over allt som hant i ar. Alla minnen, skratt, upplevelser - skulle inte andra nagot om jag kunde.

Har idag bara varit hemma, packat, sjungit singstar med mina kusiner och njutit av att umgas med min kara familj.

Nu ar det dags for brevskrivande och efter det ska jag for en sista gang sova i min sang i mitt rum har hemma pa farmen. Kanns sa overkligt, som att det hander for nagon annan men inte for mig. 

Det kommer bli en lang flygresa och efter det vantar nagra dagar i Edsbyn, snart ses vi Sverige (for tro det eller ej men samtidigt som det gor ont i mig att aka harifran ska det bli helt underbart att komma hem)!

3 januari

Jahapp sa nu ar det 2012. Kan inte forsta hur snabbt 2011 gick, helt otroligt. Nyar i Auckland var riktigt roligt och vi bade hade det trevligt bade i Cara's lagenhet och ute i regnet pa Aucklands gator. Sag fyrverkerier (aven om molnen tackte det mesta), at arets forsta maltid pa McDonalds (nyarsloftet om nyttighet brots efter 45 minuter, rekord haha!) och traffade tva svenska killar! En av dem var fran Hudiksvall sa det var riktigt roligt att prata med nan fran hemtrakterna haha, var bara sa forvanad nar jag sag en svensk flagga sa tankte inte ens utan gick bara fram till dem direkt och borjade prata. Nagot jag formodligen inte skulle gjort i borjan av aret men nu vet jag att det inte ar nagot att vara radd for, ta chanser och tveka inte! Och var inte sa himla blyg, man tjanar inget pa det. Prata med alla och le, smile at the world and the world will smile at you! Nagot som ocksa var fantastiskt med nyar var att man faktiskt kunde vara utomhus utan att frysa ihjal efter 5 minuter haha.

Akte pa nyarsdagen upp i Skytower for forsta gangen och vi var enligt fotografen de allra forsta pa hela aret som akte upp vilket var riktigt riktigt coolt! Sag Auckland fran ungefar 200 meters hojd och trots daligt vader var det helt otroligt vackert, Auckland var storre an jag trodde! Hade sen nagra jobbiga farval och skulle nog saga att igar var dagen pa hela aret som jag grat mest. En av de basta men samtidigt en av de sorgligaste.

Idag hade vi en stor farewell-BBQ at our place for min familj, mina slaktingar och nagra vanner. Hade en jattefin eftermiddag/kvall med nagra av de som betyder mest av allt. Var riktigt himla underbart att ha alla samlade en sista gang och det var nagra timmar fyllda av skratt och grat. Insag vilka fantastiska personer jag varit omgiven av i ar, sag mig omkring och bara log. Helt amazing.

Imorgon vantar min allra sista dag i Nya Zeeland och jag kan bara inte fatta att det ar slut.

Har inte gatt in i mitt huvud an. Nej nej nej nej nej nej. Det har hander inte. Kramade om min basta van och nar han borjade grata insag jag att det faktiskt var pa riktigt.

Imorgon vantar packning, singstar med mina kusiner, (antagligen) tarar och en del farval. Kommer bli tufft men ska njuta av varje liten sekund jag har kvar! Ar bara sa sjukt tacksam for det har aret och kommer aldrig aldrig aldrig glomma Nya Zeeland.

It changed my life.


RSS 2.0