4 december
Hemma fran camp, det var minst sagt en intressant och intense helg haha! Helt fantastiskt var det i alla fall men sa himla himla sorgligt att saga hejda.
Hade under fredag kvall quiz-night dar vi i Hi5 tyvarr inte hade det som kravdes nar det kom till allman kunskap, hade sen fri tid att bara hanga vilket som alltid med AFS-folk var nice. Lordagen bestod av grupp diskussioner om hemgang vilket framkallade en del tarar, chill i solen, strandmys, havsbad, solnedgang vid klipporna, konsert dar vi svenskar & norskar sjong Nu tandas tusen juleljus och en himla massa atande. Gardagen hade ingen bestamd bedtime vilket resulterade i att jag och nagra av mina basta vanner sort of rakade stanna uppe lite val lange och inte gick och la oss pa hela natten, insag nar det var frukost time att vi helt enkelt glomt bort att sova. De allra flesta somnade vid 4-5 men da vi satt ihopkurade under vara sovsackar vid elden och berattade spokhistorier hela natten gick tiden ganska snabbt och innan vi visste ordet av var solen pa vag upp. Hade i alla fall en av de mysigaste natterna nagonsin, kandes som pa film da vi alla satt framfor brasan, grillade marshmallows, pratade, skrattade och spelade gitarr.
Gardagens stora (och riktigt daliga) handelse var att da vi alla var pa stranden kom nagon till lagret vi bodde pa och stal alla vardesaker fran killarnas hus. Mobiler, ipods, kameror, pengar - you name it. Allt var borta, folk var forstorda och polisen kom vilket drog ner stamningen pa lagret lite. Dock kunde killarna nagra timmar efter det hande t.o.m. skamta om det vilket var skont. Da lagret var hallt i South Auckland (mitt omrade) var ingen direkt forvanad over det som hande, vi ar gangster stallet pa norra halvon haha. Tycker valdigt valdigt synd om de som fick sina saker tagna. Var sa sjukt lattad att de inte gick till tjejernas hus, hade varit utan bade mobil, ipod, kamera och planbok.
Idag var en fruktansvard dag. Var forst och framt efter 0 timmars somn lite smatrott sadar och hade det svart att halla ogonen oppna haha. Nar det sen var dags att aka hem fran lagret var vi tvugna att bilda en ring och ga ett varv runt och krama allihopa hejda. Tankte att det inte skulle bli sa farligt, kommer sakert se dem igen och kande mig inte sa ledsen. Efter forsta kramen var jag dock helt neddrankt i tarar och sen gick det bara utfor. Det gar inte beskriva kanslan av att se sig omkring i rummet och se sa manga manniskor man alskar men som man vet att man snart ska lamna. Kom efter ett jattejobbigt faraval hem men kunde inte riktigt halla det inne och grat stora delar av eftermiddagen innan jag vid 4 inte kunde sitta upp langre och somnade haha. Har nog aldrig i mitt liv gratit sa mycket som jag gjorde idag da jag insag att jag bara har 1 enda manad kvar och hur otroligt obeskrivligt mycket jag kommer sakna allt med Nya Zeeland. Herregud, det skrammer mig sa fruktansvart att aka hem for jag vet arligt talat inte om jag kommer klara att leva som vanligt igen efter det har aret.
Under en av vara gruppaktiviteter berattade ledarna lite om hur det blir nar man kommer hem och de pratade om hur allt kommer vara annorlunda, dina vanner dar hemma kommer ha forandrats, din familj har forandrast, DU har forandrats. Jag vill ju att allt ska vara som vanligt nar jag kommer hem! Snalla var inte allt for forandrade haha. Ledarna sa aven att nar vi lamnar Nya Zeeland ar det inte sakert att vi nansin kommer komma tillbaka, och om vi gor sa blir det troligtvis om 10-20 ar vilket gjorde mig helt iskall. Har levt med tanken att det inte borde bli sa sorgligt att aka harifran eftersom jag kommer komma tillbaka men nar jag tanker efter sa kommer det ju inte bli forran an himla massa ar. Det gor tanken pa 4 januari even more frightening.
Ar efter en helg som denna sa otroligt tacksam for AFS, visst ar organisationen absolut inte perfekt och det finns en hel del saker som skulle kunna vara battre men pa det stora hela har de verkligen tagit hand om mig sa himlans bra. Ar dock mest av allt tacksam over alla vanner jag mott genom AFS, kan verkligen inte forestalla mitt liv utan dem! Har inte ens kannt dem ett ar men de ar utan tvekan nagra av de viktigaste manniskorna i mitt liv, jag vore inte samma person utan dem. Finns inga ord for hur glad jag ar over att ha traffat dem och jag vet att vi faktiskt kommer halla kontakten for alltid. Atminstone ar det nagot jag starkt hoppas. Kan nastan inte forsta hur lyckligt lottas jag ar som bade har sa otroliga fantastiska fina vanner i Sverige OCH i Nya Zeeland (och i resten av varlden!). Vissa har tur helt enkelt.
Nu: SOVA.
Hade under fredag kvall quiz-night dar vi i Hi5 tyvarr inte hade det som kravdes nar det kom till allman kunskap, hade sen fri tid att bara hanga vilket som alltid med AFS-folk var nice. Lordagen bestod av grupp diskussioner om hemgang vilket framkallade en del tarar, chill i solen, strandmys, havsbad, solnedgang vid klipporna, konsert dar vi svenskar & norskar sjong Nu tandas tusen juleljus och en himla massa atande. Gardagen hade ingen bestamd bedtime vilket resulterade i att jag och nagra av mina basta vanner sort of rakade stanna uppe lite val lange och inte gick och la oss pa hela natten, insag nar det var frukost time att vi helt enkelt glomt bort att sova. De allra flesta somnade vid 4-5 men da vi satt ihopkurade under vara sovsackar vid elden och berattade spokhistorier hela natten gick tiden ganska snabbt och innan vi visste ordet av var solen pa vag upp. Hade i alla fall en av de mysigaste natterna nagonsin, kandes som pa film da vi alla satt framfor brasan, grillade marshmallows, pratade, skrattade och spelade gitarr.
Gardagens stora (och riktigt daliga) handelse var att da vi alla var pa stranden kom nagon till lagret vi bodde pa och stal alla vardesaker fran killarnas hus. Mobiler, ipods, kameror, pengar - you name it. Allt var borta, folk var forstorda och polisen kom vilket drog ner stamningen pa lagret lite. Dock kunde killarna nagra timmar efter det hande t.o.m. skamta om det vilket var skont. Da lagret var hallt i South Auckland (mitt omrade) var ingen direkt forvanad over det som hande, vi ar gangster stallet pa norra halvon haha. Tycker valdigt valdigt synd om de som fick sina saker tagna. Var sa sjukt lattad att de inte gick till tjejernas hus, hade varit utan bade mobil, ipod, kamera och planbok.
Idag var en fruktansvard dag. Var forst och framt efter 0 timmars somn lite smatrott sadar och hade det svart att halla ogonen oppna haha. Nar det sen var dags att aka hem fran lagret var vi tvugna att bilda en ring och ga ett varv runt och krama allihopa hejda. Tankte att det inte skulle bli sa farligt, kommer sakert se dem igen och kande mig inte sa ledsen. Efter forsta kramen var jag dock helt neddrankt i tarar och sen gick det bara utfor. Det gar inte beskriva kanslan av att se sig omkring i rummet och se sa manga manniskor man alskar men som man vet att man snart ska lamna. Kom efter ett jattejobbigt faraval hem men kunde inte riktigt halla det inne och grat stora delar av eftermiddagen innan jag vid 4 inte kunde sitta upp langre och somnade haha. Har nog aldrig i mitt liv gratit sa mycket som jag gjorde idag da jag insag att jag bara har 1 enda manad kvar och hur otroligt obeskrivligt mycket jag kommer sakna allt med Nya Zeeland. Herregud, det skrammer mig sa fruktansvart att aka hem for jag vet arligt talat inte om jag kommer klara att leva som vanligt igen efter det har aret.
Under en av vara gruppaktiviteter berattade ledarna lite om hur det blir nar man kommer hem och de pratade om hur allt kommer vara annorlunda, dina vanner dar hemma kommer ha forandrats, din familj har forandrast, DU har forandrats. Jag vill ju att allt ska vara som vanligt nar jag kommer hem! Snalla var inte allt for forandrade haha. Ledarna sa aven att nar vi lamnar Nya Zeeland ar det inte sakert att vi nansin kommer komma tillbaka, och om vi gor sa blir det troligtvis om 10-20 ar vilket gjorde mig helt iskall. Har levt med tanken att det inte borde bli sa sorgligt att aka harifran eftersom jag kommer komma tillbaka men nar jag tanker efter sa kommer det ju inte bli forran an himla massa ar. Det gor tanken pa 4 januari even more frightening.
Ar efter en helg som denna sa otroligt tacksam for AFS, visst ar organisationen absolut inte perfekt och det finns en hel del saker som skulle kunna vara battre men pa det stora hela har de verkligen tagit hand om mig sa himlans bra. Ar dock mest av allt tacksam over alla vanner jag mott genom AFS, kan verkligen inte forestalla mitt liv utan dem! Har inte ens kannt dem ett ar men de ar utan tvekan nagra av de viktigaste manniskorna i mitt liv, jag vore inte samma person utan dem. Finns inga ord for hur glad jag ar over att ha traffat dem och jag vet att vi faktiskt kommer halla kontakten for alltid. Atminstone ar det nagot jag starkt hoppas. Kan nastan inte forsta hur lyckligt lottas jag ar som bade har sa otroliga fantastiska fina vanner i Sverige OCH i Nya Zeeland (och i resten av varlden!). Vissa har tur helt enkelt.
Nu: SOVA.
Kommentarer
Postat av: aaannzi
du är så välkommen hem!!
Trackback
