Hade igar en av de sorgligaste dagarna i mitt liv da jag efter 7 timmar pa Aucklands flygplats och en himla massa tarar tvingades ta farval av alskade Agustina. Kom vid 11.30 for att saga hejda till A.J vilket bara det var sorgligt nog. Det vimlade av AFS-folk pa flygplatsen vilket gjorde det hela lite mindre ledsamt, hade trolley-races, lyssnande pa den svenska sommarplagan med Matilda & Carl, aterforenades med folk fran lagret tidigare i ar och at applen. Vantade sen till 18.30 da Agustina var tvungen att ga, kunde dock inte vanta med tararna utan borjade grata redan nar vi satt och at haha. Det blev bara varre ju langre tiden gick och det gar inte beskriva hur ledsen jag var nar hon vinkade ett sista hejda och gick genom till gaten. Grat sen i bilen pa vag hem och trostade mig nar jag kom hem med att ata en massa choklad och se Tangled (min nya favoritfilm) igen med fodelsedagsbarnet Sarah och Shauna. Saknar henne (jattejattejattemycket) redan och det kommer aldrig nagonsin bli the same utan henne. Kanner mig dock sa lyckligt lottad over att fatt traffa henne, kommer alltid ha dessa 6 manader att komma ihag.

Vill inte tanka pa dagen da jag sjalv ska aka hem, det finns bara inte. No way. Det kommer bli sa fruktansvart jobbigt att ta farval av alla har eftersom man inte vet nar (eller ens om) man kommer traffa dem igen. Visst var det svart att saga hejda till er i Sverige men inte ens i narheten av vad det kommer vara att aka harifran eftersom jag vet ju att jag kommer se er om ett ar och att allt kommer bli som vanligt nar jag kommer hem igen. Inget kommer nagonsin bli som det ar nu aven om man aker tillbaka och halsar pa. Det ar sa sjukt att tanka att jag bara har lite mer an 5 manader kvar av livet har, ofattbart. 4 januari kommer antagligen bli en av de varsta dagarna i mitt liv. Sjalvklart vill jag komma hem till er i Sverige, men 5 manader kvar har ar inte nog.

Lordagen var en bra dag, akte som sagt till Hamilton for konsert och efter en massa timmar staende och dansande blev det Mc Donalds middag och bilfard hem. Skont att ha vanner med korkort!

Undrar forresten hur det gar for er dar hemma med korkort, Hilda var pa god vag senast jag kollade, Elin har redan fixat sitt och sjalv har jag inte ens borjat.

Idag sken solen sa jag gick ut pa en langprommenad har i Puni. Fast jag varit har i nastan 6 manader blir jag fortfarande helt overvaldigad over hur fantastiskt vackert det ar har. Kunde verkligen inte kunnat hamna pa ett finare stalle med finare manniskor. Sa himla glad over vilken tur jag haft. Alskar att bo ute pa landet och med Jason Mraz (min absolut favoritartist for tillfallet, blir sa glad av hans musik!) i horlurarna vandrade jag ner till floden och njot av en varm och skon dag. Ganska roligt att det ar mitt i vintern har och jag anda kunde sitta nere vid floden i shorts hela dagen hehe.

Ikvall blir det overaskningsfest for Neesha och efter det ska jag och Sarah farga haret blatt (du kan vara lugn mamma, det gar bort efter nagra tvattar). Imorgon bar det av till Wellington med Sarah och min vardmamma vilket ska bli grymt och hem kommer vi inte forran pa sondag.

Tjingeling!