Skridskoakandet i fredags gick bra (ramlade inte en enda gang vilket var waay better an vad jag vantat mig) och Waiuku-balen var awsome aven om den inte riktigt holl upp till samma niva som Puke's. Kande farre folk pa denna vilket gjorde det hela lite trakigare men dekorationerna och maten var i princip likadan som forra veckans. Kanner att det ar nog ar enough med bal-firande for ett tag nu, aven om jag sjalvklart inte skulle tacka nej till nagra fler om erbjudandet fanns. Baler ar bra och roliga, men anda lite overskattade. Jag menar, visst ar det glamourost och kul men alla forberedelser som startar manader innan och allt prat om det som om det vore the event of a lifetime ar lite overdrivna, speciellt eftersom balen bara haller pa i nagra timmar och tar slut just nar den borjar satta igang. Men visst har vi nagot att se fram emot nar studenten (vilket jag har ett bra tag kvar till...) borjar narma sig. Baler ager helt enkelt. Dock vet jag inte hur de svenska ar, har hade vi bara ett stort dansgolv dar alla dansade like crazy till "disco-musik", ingen pardans som man tanker sig nar man hor ordet bal. Antagligen kommer de vara ganska olika vilket jag far se 2013.

Har insett att jag kommer ta studenten nar jag ar 20. 20!!!!!!! Mitt liv kommer vara over innan det ens hinner borja. Nar man ar 20 har man ett jobb, en bil, familj och borjat pensionsspara. Atminstone ar det hur jag ser 20. Och jag kommer fortfarande ga pa gymnasiet. Folk har skrattar nar de hor att jag kommer ga ut highschool som 20-aring, har gar de flesta ut vid 17-18. Visst far jag skylla mig sjalv som akte hit (vilket sjalvklart absolut inte angrar!) och i och med det fordrojer det hela ett ar, men trodde i alla fall att jag skulle vara tonaring nar jag gar ut gymnasiet.

Det regnar och regnar och regnar. Har regnat i dagar och man vill bara sitta hemma i soffan och kolla pa film, vilket var precis det jag agnade hela gardagen till.

Ar lite ledsen over hur tomt varat afs-gang kommer vara om nan manad. Bada tjejerna fran Argentina aker hem valdigt snart, A.J fran Holland aker ocksa hem och Mitch fran Nya Zeeland aker ivag pa sitt utbytesar till Argentina. Dock kommer det lite nytt folk in i juli vilket ska bli spannande, men kan samtidigt inte riktigt fatta att vissa redan aker hem. Hur mycket man an tanker pa det kommer man inte vara beradd och det ar bara en sa konstig tanke att det har livet endast kommer vara i nagra manader till och sen aker alla tillbaka till var de kom fram. Gar inte ihop i min hjarna da det har ar vara liv, hur ska man kunna lamna sitt liv? Att skiljas fran det svenska livet var inte lika sorgligt (aven om jag grat en hel del dagarna innan haha) for man visste att man kommer tillbaka efter ett ar och att det mesta antagligen kommer vara likadant som nar man akte. Det har livet kommer man aldrig komma tillbaka till for aven om man formodligen kommer halsa pa nagra ganger under sitt liv kommer det inte vara samma sak. Ska dock forsoka tanka mindre pa hemgang (forstar inte varfor jag borjat tankt pa det sa mycket pa sistonde) och mer pa att njuta av de lite drygt 6 manaderna jag har kvar.