Auckland blev inte av i fredags sa hade istallet avskedskvall for Mariana som (enligt orginalplanen) skulle akt hem igar. Dock ar nastan all flygtrafik installd vilket gjorde att hon ar kvar med oss ett tag till. Lordagen gick till att salja lotter + korv med AFS, fodelsedagskalas for en liten 3aring och Harry Potter movie night (laste ut den fjarde boken i veckan vilket gjorde att vi nu kunde se filmen hehe). Pa sondagen da vi egentligen skulle varit pa flygplatsen (vilket var anledningen att motorcykeltrippen stalldes in...) spenderade jag istallet hemma hos Matilda med svenskt julbak och senare pa AFS-mote hos Agustina. Anledningen till det svenska julbaket (som sakert for er som ar mitt i sommaren later jattekonstigt) var att AFS-motet hade "midwinder christmas" tema dar man skulle ta med julbak fran sitt land och en julklapp nu nar det ar mitt i vintern for oss. Jag och min svenske kompanjon forsokte oss pa knack vilket utan baksirap (som de inte har i NZ, jattekonstigt) var lite knepigt och slutade i katastrof med en himla massa oatliga knack-liknande klumpar. Tog en liten tugga av en for att provsmaka och jag kan saga att det var bland det vidrigaste jag nagonsin atit. Ett tips till er som forsoker gora knack utan sirap - just don't. Och om ni maste, anvand inte sotningsmedel som ersattning for sirapen. Det funkar inte.

Gjorde aven pepparkaksmuffins som vi skrev GOD JUL pa och chokladbollar (som inte har nagot med julen att gora men som vi vet ar daamn good och vi vill ju imponera lite pa de andra, speciellt efter den misslyckade knacken). Var lite busiga och gav knack till folk vi ville skamta med, dock spottade de flesta ut det vilket konstaterade att vi inte gjort sa bra ifran oss pa bakfronten aven om vi faktiskt forsokte vart basta haha. Som slutsats blev vart bakande 66% lyckat och 33% katastrof vilket jag antar at en ... okej insats anda.

Som tur var hade de andra bakat sjukt underbara saker och jag har nog aldrig varit i ett rum fyllt med sa mycket gott (och sa mycket goa manniskor for den delen) som igar. En av AFS-ledarna sa att vi ar den basta grupp utbytesstudenter de nagonsin haft i det har omradet och att varat chapter ar ett av de basta i hela Nya Zeeland vilket varmde. Dock ligger det ju sanning bakom det for vi ar ett sa himla bra team och jag blir deprimerad bara av tanken pa att folk faktiskt ska lamna oss snart och att vi alla om ca 6 manader kommer vara tillbaka dar vi kom fran. Vill inte tanka pa det, aven om jag saklart saknar alla dar hemma (jattemycket).

Enjoy Peace and Love kara svenskar och boka in redan nu for nasta ar for da ska jag dit, ingen tvekan om saken.