Efter annu en veckas sjukdom gick jag igar till doktorn och har nu fatt piller mot min halsinfektion, forhoppningsvis kan jag snart prata utan att hosta som en galning haha.

Har haft en stressig vecka med galet mycket att gora i skolan, exams coming up om nagra dagar sa alla ar helt uppe i att plugga till proven. Forstar varfor da dessa test kommer avgora en stor del av vilka som kommer in pa universitet och inte. For mig spelar de inte sa stor roll da det inte raknas i Sverige men ska defenitivt gora mitt basta och forsoka klara sa manga av proven jag kan, aven om det kanske inte ar sarskillt manga. Media studies ar jag ganska saker pa att klara, mojligtvis social studies men sen ar det osakert pa hur engelskan och matten gar.

Forsta september idag vilket i Nya Zeeland betyder att varen ar har, helt motsatt till vad jag ar van vid da september i Sverige ar borjan pa hosten. Ser sjukt mycket fram emot sommaren som kommer bli den basta nansin, aven om jag aker hem mitt i den.

Allt (forutom min hals) ar bra med mig, familjen trivs jag hur bra som helst med, skolarbetet gar okej aven om det varit himla stressigt nu pa slutet och mina vanner ar lika fina som alltid. Ana akte idag hem till Spanien vilket var valdigt sorgligt men vi avslutade hennes resa bra med lunch i stan efter skolan och besok till den kanda glass affaren i Pokeno dar vi kopte en 12 kulors glass. Amazing. (notera att jag ej at den sjalv, den delades pa 11 personer)

Sag tidigare idag ett program och flygplansolyckor och kvallens avsnitt handlade om ett SAS plan som krashade i Stockholm (ingen dog sa det var lugnt). Jag satt klistrad framfor tv:n och blev helt uppspelt varje gang jag sag namn som Ulf, Tore och Lars haha, kandes bara sa himla svenskt. Horde sen deras dialekter och herregud vad typiskt svenska alla lat! Insag sen att det ar precis sa jag later. Man hor inte hur man later nar man pratar och vilken dialekt man har men nar jag hor mig sjalv pa video hor jag precis hur himla svensk jag fortfarande later. Maste jobba hart for att fa bort dialakten nu sista tiden! Ar tyvarr ganska saker pa att den inte komma vara borta by the time jag aker hem.

Just nu ar det fullt hus har hemma pa farmen i Puni. Det ar forst och framst jag, min vardmamma, vardpappa, vardmormor och Sarah som bor har, sen sa ar Sarahs halvbror Tony pa besok med sin fru, tva barn (ett tredje pa vag) och en hund. Aunt Karen och hennes hund Ruby kom forbi nyss, ikvall hamtas Aunt Rose Mary upp pa flygplatsen for att stanna har en vecka och imorgon kommer Sarahs halvsyster Debbie hit med hennes tva barn John och Kate. Fragade min vardmamma forut vart alla ska sova. Hon svarade att de inte planerat sa langt haha. Inget att stressa over, allt ordnar sig! Dock borjar jag bli lite fundersam over hur alla ska fa plats utan att behova sova pa golven, men det loser sig forhoppningsvis. Ju mer folk desto battre! Skillnaden mellan detta och mitt svenska hem (och mitt Tuakau hem for den delen) ar enorm haha, bade positivt och negativt. Det ar trottsamt med folk hela tiden runt omkring for att inte tala om skrikande barn och skallande hundar haha, (fint) kaos ar ett bra ord for att beskriva mitt liv har vissa dagar. Tanken pa ett lugnt och tyst hus ar ibland valdigt harlig och aven om jag verkligen alskar hur det alltid ar nagot pa gang har vet jag inte om jag skulle orka ha det sa ar ut och ar in. Men som sagt sa gillar jag bade och, darfor ar jag jattetacksam over att fa uppleva helt olika livsstilar i helt olika lander. Far ut det mesta av hela upplevelsen.

Sovdags. Godnatt!