Ursakta dalig uppdatering hehe, har inte riktigt haft tid att sitta vid datorn. Vet inte riktigt var jag ska borja eftersom sa mycket har hant under de senaste dagarna. Det hela kanns ganska overkligt, ungefar som att vara med i en film fast utan svenska subtitlar.

Resan hit gick finfint. Satt pa arlanda med pappa fran 5 - 13 och traffade sedan Lise & Matilda for  att checka in vaskorna (som otroligt nog inte vagde for mycket!) och gora oss redo for att lamna trygga Sverige. Forsta turen gick till London dar vi sen fick vanta i 5 timmar pa nasta plan. Vi fordrev tiden med att ata, spela kort, prata och vara allmant forvirrade i Heathrow.

Nasta plan tog oss till Singapore for mellanlandning efter 12 timmar i luften. Oturligt nog fick vi inte sitta bredvid varandra sa jag sov bort tiden, vaknade efter ett tag och sag att alla andra redan hade atit middag. Mellanlandningen i Singapore var lite smajobbig med tanke pa den extrema varmen dar inne. Efter det satte vi oss pa planet igen och gjorde oss redo for 8-9 timmars flygtur till Sidney dar jag inte endast sov utan aven pratade lite med tysken bredvid mig som tydligen skulle till Austrailen helt ensam i 5 manader vilket gjorde att tiden passerade ganska snabbt. I Sidney (dar vi garna hade velat stanna langre pga. den underbara flygplatsen som t.o.m. erbjod fotmassage) stannade vi bara en snabbis for att sen satta oss pa det sista planet (dar det serverades glass!) som tog oss till Auckland. Jag och Matilda var nara att bryta ihop av nervositet medan Lise stayed cool vilket var tur, det behovs nagon som kan lugna ner de andra. Svettiga, oduschade och allmant ackliga efter ca 35 timmar pa flygplan vagade vi oss till vanthallen dar vara vardfamiljer vantade.

Vi sag en kille med AFS-skylt och bredvid honom stod bade mig och Matildas vardmamma. Lite nervost men anda valdigt skont att antligen traffas. Hon var varldens gulligaste och vi satte oss i bilen for att aka hem till Pukekohe. Jag kan direkt saga att Nya Zeeland ar det vackraste landet jag nagonsin varit i, det gar nastan inte att beskriva. Bara det man sag ifran motorvagen var otroligt och utsikten fran vart hus pa aka aka road ar overklig.

Val dar fick jag traffa min vardpappa Mike, grandma och hunden Leo (som redan blivit min lilla alskling). Min vardsyster Sarah ar inte hemma just nu men ikvall ska jag traffa henne for forsta gangen vilket ska bli spannande. Efter den langa resan och allt som hant de senaste dygnen var jag helt utmattad och duschade och gick och la mig nastan direkt efter middagen. Mitt rum var jattefint och utsikten fabulos. Bilder kommer senare.

Det kandes sjukt konstigt att vakna upp i en annan sang an ens egen. Att ga in till koket och ata frukost med en helt frammande familj var helt galet det med och jag har nu borjat inse hur mycket te de dricker har. Vi satt vid frukostbordet fran 10 till 15 och pratade, de har rejalt med slaktingar boende har omkring sa jag har under min korta tid har hunnit traffa bade mostrar, fastrar, syskonbarn, kusiner - you name it. Inga barn dock, den yngsta jag traffat i landet hitills har varit 17 och den aldsta maste nog vara grandma med sina 81 ar. Alla har varit valdigt trevliga och hjalpsamma aven om jag inte alltid hanger med i vad de pratar om. Engelskan ar svarare att forsta an vad jag trodde och de pratar med en stark dialekt aven om de fornekar det varje gang jag papekar det haha.

Efter att ha traffat en massa manniskor som tydlige bara ar en liten liten del av deras slakt har omkring akte vi och handlade lite i Pukekohe (de bor en dit ifran uppe pa en kulle) och jag inforskaffade en fungerande adapter, sim-kort till mobilen och lite annat nodvandigt.

Just nu ar det storm med stort s och palmerna (ja de har palmer!) har utanfor haller pa att blasa ner. Det blev ett lite val langt inlagg den har gangen och forsoppningsvis kan jag uppdatera lite oftade framover. Hoppas att allt ar bra i Sverige och inte allt for kallt hehe.